Ner som en pannkaka

Någon har sagt att: Om något låter för bra för att vara sant, så är det så. Skit, skit det blev inte alls som jag trodde. Jag blev sittande vid datorn hela dagarna, vilket resulterade i att nacken sa ifrån. Ont så inihelvete. Inte kul, har klarat mig i flera år från den värsta smärtan. Någon tid över till mitt egna projekt, var bara att glömma. Det här är inge roligt längre. Känns som om mina chanser bara dansar förbi, och jag hinner aldrig grabba tag i dem. Vad gör jag för fel? Är jag för feg? Det kanske bara är att kasta sig ut i det okända och köra. Går det så går det, om inte så får jag ta tag i det då. Jag får nog ta mig en riktig funderare, om hur jag ska gå vidare. Oj, jag låter ganska bitter ser jag. Men bitter, är det sista jag vill vara, huu. Bara tanken på det ger mig ångest. Nej, jag får försöka hitta mitt jävlaranamma igen, det finns ju där någonstans. Men vart?

Nu till något trevligare, vi får bästa Tobias som middagsgäst. Alltid lika roligt, han gillar (mamma) Carinas mat. Desutom brukar det bli trevligt och roligt vid bordet, med prat och skratt. Det är i alla fall något att se fram emot.
Det är fredag och solen skiner, så det är inte så tokigt ändå. 

Ha det bra alla ni två, som läser min oerhört intressanta blogg

                                                                     

RSS 2.0